MINA LASERBILDER, HISTORIK
Anders Jirås
till utställningen på Wadköpingshallen, Örebro, 10-20 mars 1973.
Laser betyder Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation eller i översättning Ljusförstärkning genom Stimulerad Utsändning av Strålning.
Laser är en ljuskälla som ger ljus som är färgrent regelbundet, parallellt och intensivt.
Mitt intresse för laser uppstod genom att det var ett material som till stor del var förbehållet tekniker och som material hade det en stor teknisk "belastning". Jag ville undersöka hur jag kunde frigöra lasern från sina vetenskapliga tillämpningar och använda den till att kommunicera genom.
Jag fick chansen att genomföra detta i praktiken genom ett samarbete mellan Lasergruppen vid Mekanisk Teknologi vid Tekniska Högskolan och en grupp av konstnärer jag blev medlem av.
Anledningen till detta samarbete var att laserteknikerna fann så många intressanta effekter som de själva omöjligt kunde utveckla. Arbetet med laser började vacklande, först och främst var lasern helt okänd för oss konstnärer och det tog ett tag innan vi var fullt bekanta med den och kunde hantera den utan den respekt som det obekanta alltid för med sig.
Interferens
Det första fenomenet vi fascinerades av var laserstrålens interferensmönster efter reflektion i ojämna material. Detta beror på ljusets goda regelbundenhet, koherens.
De lasrar vi arbetade med och som jag fortfarande arbetar med var svaga Helium-Neon-lasrar på 0.5-1 mW.
Interferensmönstren är oändligt varierbara, och med en så enkel uppställning som en stillastående laser som reflekteras mot en ojämn boll av aluminiumfolie och som därefter uppfångas på en skärm har man ett oändligt varierbart "rymdlandskap" eller "mikrokosmos".
Men dessa interferensmönster påverkas av ojämnheter i den reflekterade ytan som bara behöver vara bråkdelar av millimeter stora och därför kan man bara med stora svårigheter styra bildernas tillkomst.
Och vårt arbete har framför allt varit en lek: "Vad händer om vi stoppar in den här glaskulan i laserstrålen?" "Vad händer om vi häller vatten i strålen?" "Eller mjölk?" "Vad händer om vi polariserar den?" Så vi stoppade in allt möjligt i laserstrålen och fascinerades ett tag av att ljuset leddes av böjda vattenstrålar.
Laserfotografering
Mitt jobb var framför allt att registrera allt vi gjorde, och fotografiskt var det ofta ett äventyr. He-Ne-lasern som har en våglängd av 632,8 nm ligger lite utanför de flesta svart-vita filmers högsta känslighet, och i vissa fall är en färgfilm på 50 ASA lika känslig som en svart-vit på 1000 ASA. Själv arbetar jag nu huvudsakligen med Agfachrome 50L och 50S, det är ingen större skillnad i resultat mellan dagsljusfilm och konstljusfilm.
Och vi fortsatte att leka med laser och jag kom fram med en metod att skapa kommunicerande bilder genom att helt enkelt rita på föremål och människor i totalt mörker och låta en kamera registrera hela förloppet. Det innebär att jag helt enkelt förbigår de flesta av laserns speciella egenskaper och bara använder mig av laserstrålens intensitet och parallellitet, man får alltid förenkla för att komma fram till bra fungerande saker.
Så småningom började gruppen av konstnärer upplösas och det blev bara jag kvar. Och jag har fortsatt med att arbeta med laser på "mitt" sätt och varvar det med att följa teknikernas eget jobb, där jag hela tiden får nya uppslag. Nu bor jag i Göteborg och arbetar därför också tillsammans med lasertekniker på Chalmers.
Samarbete med tekniker
Konstnärens jobb är att drömma nya morgondagar och teknikerna skapar mer eller mindre medvetet förutsättningarna (eller frånvaron av förutsättningar) för utvecklingen in i morgondagen.
Jag anser själv att det viktiga i mitt arbete med laser är arbetet med teknikerna, att jag får en kontakt för gemensam utveckling istället för att tekniker utvecklas separat. Den nya tekniken är bara konstig och främmande på avstånd, på nära håll är det praktiska burkar med speciella funktioner fullt användbara lika mycket som skrivmaskiner eller vad annat som helst. Laser, elektronik, data kan vara medel till att skapa, lika väl som pensel och färg. Genom att utnyttja tekniken kan vi ge en större upptäckarglädje, nöje och variation för individer och grupper som mottagare eller deltagare i konst.
Nyttan för teknikern
Som konstnär har man ofta motsatta intressen till teknikerna och det kan leda till att teknikerna får ändra på sin uppmärksamhet och kan se nya aspekter av sitt arbete. Teknikern är en specialist som ofta arbetar med ett exakt problem mot ett exakt mål. En konstnär som kommer in i den här situationen har oftast ett helt skilt mål, någonting han vill uttrycka, någonting han vill utforska. Och detta kan slå sönder en del av ramarna som följer med all utbildning (den sträcker sig bara en viss sträcka i varje riktning), En god utveckling vore att industrin tog in konstnärer i sina laboratorier och betalade dem, inte för att dokumentera vad som händer i industrin, inte för att ställa ut sina verk, utan för att det fritt skulle få arbeta med industrins produkter. Det skulle tillfredsställa konstnärer ur skapande synpunkt och det skulle också ge tekniker och vetenskapsmän nya synpunkter på sina produkter.